Jag har sagt det innan, och jag säger dedt igen, den däär nya  bonnkatten, förtjänar verkligen, namnet, Trazzel, som JAG gett honom! I dag, blerv jag nästan rädd, för att Husse, skulle försöka få mig klättra upp på taket! Tur för alla inblandrade att han kom på andra tankar. Fast, b ara det att han sa till mig, " nu, ska du och jag  ut och rädda katten", var lika lågt, som dert där bredbandet ni vet*ja lägre faktiskt*Så, i dag, blir det Husse, som får smöra för MIG. ¨Kan ni gissa var den lille trasselfinken satt då?*nä, tänkte väl det*. Ända, längst ut på taknockspetsen, och på ellinjen, som, går in i gavlen, satt det två kråkor, och, pekade näbb åt kaatten, och såg almänt dumma ut! Jag ja, jag var ju tvungen ställa mig bakom Husse, så han inte skulle se att jag garvade, så jag nästan kissade på mig.*tur jag passade på att markera husknuten, på vägen dit.*Nu, blir det lvat, tänkte jag, när Husse hämtade stegen. Ja, ni fattar väl vad kattelendet gjorde då? Just det, habn spatserade elegant bort till skorstenen. Kan ni tänka er vad   dårarna började med då? *nä, tänkte väl det*De börjar leka kurragömma. Såg så ut alla fall, för katten gick tillbaka till gavelspetsen, när Husse började klättra upp på stegen."Nej, du, Zaco, nu går vi in och fikar i stället" sa Husse. Men, när vi började gå tillbaka, såg vi att kattskrället, började liksom sakta kasa sig ner på takpannorna, ända ner till takrännan, där såg det ut som han fått eld i baken*hörde väl vi skulle fika.* Ja, för han galopperade  förbi oss, och satt på trappen, och väntade på oss. Kan ni tänka er att han satt där och faktiskt flinade åt Husse och Mig!*ska dra pälsen av honom!*